Museet Ett Hem på Biskopsgatan i Åbo är Alfred och Hélène Jacobssons hemmuseum. Där presenteras konstskatter och föremål från sekelskiftet 1800–1900 i en förmögen borgarmiljö. Många besökare stannar upp framför en särskild målning. Vissa frågar om den verkligen kan vara äkta. Andra har kommit till museet enbart för att se den.

Ett av de mest kända verken i Ett Hems samlingar är Albert Edelfelts I sommarkväll från 1883.

– Många besökare tror att tavlan är inlånad från Ateneum eller att den är en kopia. Men den är äkta, liksom all konst som finns i Ett Hem, säger museiamanuens Maria Solin.

Historien bakom målningen börjar redan 1877. Under en båtresa till Paris träffade Alfred och Hélène Jacobsson den unge konstnären Albert Edelfelt. Mötet gjorde intryck på honom. I ett brev till sin mor beskrev han sina medresenärer som ”konsul Alfred Jacobson med särdeles vacker fru från Åbo”.

Paret Jacobsson beställde senare en målning av Edelfelt. Motivet fick konstnären välja själv. Vid den här tiden hade Edelfelt redan etablerat sig som en lovande konstnär. I ett brev från 1882 berättar Edelfelt att arbetet med beställningen ännu inte påbörjats eftersom han var upptagen med bland annat ett uppdrag för kejsaren.

Edelfelt målade I sommarkväll i sin nya ateljé i Haiko i Borgå. Ramen valde han troligen själv.

I ett brev daterat den 7 oktober 1883 beskrev Edelfelt verket:
”Duken mäter 1 aln 17 t.* i bredd och 1 aln 9 t. i höjd. Ämnet är hämtat från vårt nordiska sommarlif. En klar juni natt, då månen blekröd stiger upp öfver horisonten, ett kärgårdslandskap och i första planet en hvit båt med tre halfvuxna flickor som ro åt stranden för att ta ombord en yngre lekkamrat som sprungit ut på stenarna och med otålighet väntar att komma ombord. Längre borta synes ett ungt fruntimmer som leder ett barn vid handen. Taflan kunde kallas: ”I midsommartider” eller något liknande.”

*t står fö tum.

Modeller för målningen var Aina Ehrnrooth, Lily von Etter och konstnärens syster Berta Edelfelt, som sitter i båtens för. Flickan på stranden var Nadežda von Lerche.

Edelfelt konstaterar att målningen redan hade fått ett positivt mottagande: ”Jag hoppas att denna målning skall behaga dess egare, då den ju redan vunnit bifall af de få konstvänner hvilka sett den under arbetet.”

Hans förväntningar infriades. Paret Jacobsson blev mycket förtjusta i målningen och hängde den först i biblioteket, innan den senare fick sin plats i salongen.

– Tavlan omges fortfarande av samma inredning som familjen Jacobsson en gång valde, berättar Solin.

Paret Jacobsson lånade vid flera tillfällen ut målningen till olika utställningar.

En amerikansk version

År 1884 fick Edelfelt en beställning på en reproduktion av I sommarkväll. Beställningen kom från konsthandlaren Joseph Bulla. Reproduktionen målades dock i Paris och skiljer sig på flera sätt från originalet. Arbetet verkar inte ha inneburit någon odelad glädje för konstnären.

I ett brev daterat den 18 april 1885 skrev Edelfelt:
”Konsthandlaren Bulla har ännu icke betalt mig för sommarqvällen. Han vill att jag skall göra några små ändringar för att få mera intensitet i färgen. Jag har f. n. taflan hos mig och är mycket arg öfver att måste bråka med den ännu fastän jag redan är utled vid den. (För resten en af mina sämre taflor).”

– De två versionerna har ibland förväxlats sinsemellan, vilket har lett till missförståndet att Edelfelt skulle ha varit missnöjd med originalet. Så var inte fallet, det var den senare versionen som Edelfelt inte var helt nöjd med, säger Solin.

Den amerikanska versionen finns idag i Syracuse University Art Museum. Reproduktionen är omkring 15 centimeter mindre än originalet och flera detaljer har förändrats.

– Kvinnan och barnet på stranden saknas i reproduktionen, liksom midsommarbrasan. Eventuellt valde Edelfelt att utelämna brasan eftersom motivet var så starkt förknippat med en nordisk tradition som den amerikanska publiken kanske inte skulle förstå, säger Solin.

Alfred och Hélène Jacobssons stora konstintresse

Alfred och Hélène Jacobsson var stora konstvänner och engagerade samlare.

– Alfred och Hélène ville att konsten skulle vara tillgänglig för fler och finnas i människors hem. De ville främja särskilt finländsk konst, säger Solin.

Även om museets konstsamling innehåller några undantag, såsom japanska träsnitt och verk av några svenska konstnärer, består merparten av finländska konstnärers verk.

– Museets konstsamling är imponerande. Här finns bland annat Helene Schjerfbecks första självporträtt, berättar Solin.

Genom makarna Jacobssons testamente förverkligades deras önskan om att deras hem skulle bevaras som museum, vilket lade grunden för Museet Ett Hem.

– Hélène Jacobsson påbörjade själv arbetet med att bevara hemmet för framtiden och inredde flera rum med tanke på dess kommande roll som museum, säger Solin.

Över 140 år efter att Albert Edelfelt målade I sommarkväll fortsätter verket att fascinera besökare. Målningen är ett av museets mest uppskattade verk och en påminnelse om Alfred och Hélène Jacobssons vision: att bevara och dela finländsk konst

Denna artikel har ursprungligen publicerats i Stiftelsens för Åbo Akademi magasin Inblick 2026.

Text: Helena Nylund
Bilder: Ett Hems arkiv, Vesa Aaltonen och Linda Svarfvar.

Läs mer om museet Ett Hem på museets webbplats.