Föråldrade läroböcker och decennier av ny forskning har skapat ett behov av ett nytt konsthistoriskt standardverk. År 2027 utkommer därför ett omfattande översiktsverk om Finlands konst och arkitektur på både svenska och finska. Arbetet leds av professor Marie-Sofie Lundström vid Åbo Akademi.

Finlands konsthistoria i bokform står inför sin största uppdatering på flera decennier. Projektet Nya perspektiv på Finlands konsthistoria: ett forskningsbaserat översiktsverk över konsten och arkitekturen i Finland från medeltid till nutid inleddes i augusti 2021. Målet är att ersätta föråldrade översiktsverk och samla de senaste decenniernas forskning i ett och samma verk på cirka 950 sidor och 1000 bilder.

I undervisningen används idag ett svenskspråkigt översiktsverk från 1998, som är en reviderad upplaga av ett erk som ursprungligen publicerades redan 1976. På finska finns några nyare verk, bland annat Ars. Suomen taide (1987–1990) och Pinx (2001–2003), men också dessa är över tjugo år gamla.

Marie-Sofie Lundström, professor i konstvetenskap vid Åbo Akademi, är huvudredaktör.

– Bland våra 65 medarbetare och skribenter har vi tillgång till Finlands främsta experter inom olika konsthistoriska områden, säger Lundström.

Konstvetenskapens syn på konsthistoria har utvecklats avsevärt de senaste decennierna. Utvecklingen syns konkret i en större förståelse för hur synen på konst har förändrats över tid, vad verken och byggnaderna betydde för sin samtid och vilka politiska sammanhang de ingick i. Dessutom har en stor mängd konsthistorisk forskning publicerats i vetenskapliga facktidskrifter som är svårtillgängliga för allmänheten.

Vad innebär det att den senaste forskningen ska synas i verket?

– Synen på konsthistoria har blivit mer mångfacetterad. Genusperspektivet får större tyngd, liksom det socialhistoriska perspektivet, det vill säga den kontext i vilken ett konstverk skapades. Till den vidare kontexten hör även den skildrade epokens politiska strömningar och den aktuella tidens historia och idéhistoria, säger Lundström.

En fråga som redaktionen varit tvungen att förhålla sig till är hur man skriver om Finland innan Finland existerade som självständig stat. Finland var en del av Sverige och de utgjorde samma rike i 600 år. Också tiden under det ryska styret är en viktig del av historien.

– Många tidigare översikter håller sig inom dagens nationella gränser, medan vi också inkluderar konst och arkitektur i Viborg och Stockholm, säger Lundström.

Som exempel kan nämnas att borgen och stadsmuren i Viborg är byggda under svensk medeltid av stenmästare som också arbetade vid bygget av Olofsborgs slott. Ett nyare exempel är Alvar Aaltos funktionalistiska stadsbibliotek från 1935 som iståndsattes genom ett internationellt initiativ på 2010-talet.

Ett äldre exempel som illustrerar Finlands betydelse för det svenska riket är Finska kyrkan, som sedan 1500-talet har stått bredvid Kungliga slottet i Stockholm. Där finns också föremål som flyttades från Nyenskans, en svensk fästning i dagens S:t Petersburg, efter freden i Nystad 1721.

– Överlag har konsthistorien varit starkt västfinländskt orienterad. Influenserna och kontakten med Ryssland uteblir ofta och samekonsten blir lätt förbisedd. I samiskan saknades ordet för konst fram till 1800-talet, eftersom den samiska konsten var integrerad i hantverken, säger doktorand och projektassistent Pia Wolff-Helminen.

Det betyder inte att den finländska konsten inte påverkats av samisk kultur. Från slutet av 1800-talet ordnades konstnärsexkursioner till Lappland för att samla exotiska intryck. Samma fenomen förekom i Karelen.

– Boken behandlar i högre grad än tidigare konst från hela Finland, fokus ligger inte enbart på kustområdena, säger Wolff-Helminen.

Teman istället för namn

I det nya verket har redaktionen strävat efter att tona ner den dominerande roll som de mest kända nationalistiska konstverken ofta får i både populära framställningar och äldre forskning.

– Det är klart att vi har med målningar som Ferdinand von Wrights Stridande tjädertuppar, men vi har velat tona ner hajpen, säger Wolff-Helminen.

Det är även ett medvetet val att få rubriker i boken innehåller konstnärsnamn.

– Det gäller även de mest hyllade konstnärerna i Finland som Helene Schjerfbeck, Akseli Gallen-Kallela och Albert Edelfelt. De tas i stället upp som konstnärer bland andra som varit representativa för de teman som behandlas i boken. Det finns endast några få exempel där ett namn figurerar i rubriken, till exempel ett avsnitt om Abraham Myra som illustrerar hur det var att leva som konterfejare, det vill säga porträttmålare, under 1600-talet, fortsätter Lundström.

Men urval medför alltid bortval.

– De svåra valen har i hög grad gjorts av våra medarbetare som är experter inom sina respektive delområden, utgående från de riktlinjer de fått, säger Lundström.

Översiktsverket publiceras i två identiska versioner på svenska och på finska.

– Det är viktigt att behålla och utveckla det svenska fackspråket inom konsten, så att inte till exempel olika arkitekturtekniska termer för detaljer i en fasad eller namn på olika tekniker inom bildkonsten går förlorade. Svenskspråkiga studerande i Finland har i dag en betydligt fattigare konsthistorisk vokabulär än tidigare.
I verket använder vi svenska termer och förklarar också vad de betyder, säger Wolff-Helminen.

Vad är det för slags språk som riskerar gå förlorat?

Det är utmanande att studera den finländska konsthistorien utan att ta del av material på svenska. Finland och Sverige delar 600 år av gemensam historia och svenskan fortsatte att vara ett naturligt språk inom det finländska konstfältet ännu under 1800-talet och in på 1900-talet.

– På finskt håll kan konsthistoriker därför ha svårt att ta del av det historiska källmaterialet om man inte behärskar svenska, säger Marie-Sofie Lundström.

De två volymerna, Finlands konsthistoria / Suomen taidehistoria, publiceras enligt nuvarande tidtabell år 2027.

Nya perspektiv på Finlands konsthistoria

Stiftelsen för Åbo Akademi har gett projektet Nya perspektiv på Finlands konsthistoria: ett forskningsbaserat översiktsverk över konsten och arkitekturen i Finland från medeltid till nutid bidrag för redaktionellt arbete och tryckning av den svenskspråkiga upplagan.

Merparten av facklitteraturen inom konst och kultur i Finland utkommer på finska, vilket skapar ett behov av
uppdaterade svenskspråkiga referensverk. Verket ges ut av förlaget Parvs, som är specialiserat på utgivning av konstböcker, och kommer att användas inom utbildning och kulturförvaltning samt i museer. Verket kommer att finnas på bibliotek och säljas i bokhandlar.

Projektledare: professor Marie-Sofie Lundström. Projektassistent: doktorand Pia Wolff-Helminen. Övrig redaktion och deras forskningsområden: docent Katve-Kaisa Kontturi (1945–2020-talet), docent Kari Kotkavaara (medeltiden och äldre perioder), FD Hanna-Leena Paloposki (1800-talet), docent Mia Åkerfelt (1900–1945).

Du kan läsa mer om projektet Nya perspektiv på Finlands konsthistoria: ett forskningsbaserat översiktsverk över konsten och arkitekturen i Finland från medeltid till nutid här.

Text: Marcus Prest

Artikeln publicerades ursprungligen i Stiftelsens för Åbo Akademi magasin Inblick 2026.