Varför kostar forskning? - Stiftelsen för Åbo Akademi sr
ÅA-stödDonnerska institutetForskningForskningsfinansieringMedelanvändning

Varför kostar forskning?

Stiftelsen för Åbo Akademi bidrar årligen med forskningsfinansiering till Åbo Akademi. Vart går egentligen de här pengarna? Vad är det som kostar i forskningen?

– Lönerna är den största utgiftsposten. För att kunna producera forskning behövs forskare, och forskare behöver lön för att kunna leva, säger Stefan Willför, som är Åbo Akademis prorektor med forskningsfrågor på sitt bord.
I många fall har forskaren inte någon anställning som ger lön, utan lever på stipendier. Av de pengar som Stiftelsen för Åbo Akademi ger till forskningsfinansiering utgör stipendier till studerande, doktorander och post doc-forskare en stor andel.
– Ett forskarstipendium är en motsvarighet till en lön, det är ingen extravagans som man får utöver något annat. Forskarstipendiet går till att täcka forskarens hyra och mat, säger Ruth Illman som är föreståndare för Donnerska institutet och forskningsansvarig vid Stiftelsen för Åbo Akademi.

En stor utgiftspost efter löner och stipendier är bibliotekstjänster.
– Forskare behöver tillgång till sådant som man inte hittar gratis på nätet. Ett vetenskapligt bibliotek med litteratur och prenumerationer på e-journaler är en förutsättning för forskning, säger Willför.

Dessutom krävs kvalitativa data att utgå från. Inom vissa forskningsområden används stora summor för att få tillgång till information från Statistikcentralen.
– Statistiken är grunden för en stor del av samhällsanalyserna och Statistikcentralen har pålitliga fakta. Forskning som inte grundar sig på kvalitativa och tillförlitliga material och data är nonsensforskning, säger Illman.
Finansiering krävs också för att forskare ska kunna söka forskningsfinansiering.
– Att söka om internationell finansiering är en komplicerad process som kräver stora resurser av både forskaren själv och ÅA:s infrastruktur. Vi har en enhet som kallas forskningsservice som hjälper forskarna med ansökningarna, säger Willför.

Därtill behövs fastigheter. Under pandemin har forskarna jobbat mycket på distans och märkt att förvånansvärt mycket kan göras hemifrån. Men behovet av gemensamma utrymmen kvarstår.
– Universiteten kommer också i framtiden att behöva rum där det finns specialutrustning som du inte har hemma, såsom mikroskop. Men universiteten behöver också vara samlingsplatser där människor kan mötas. Vi kan ju inte bjuda hem den internationella professorn till vår egen soffa. En väldigt viktig del av infrastrukturen är att forskare kan skapa kontakter, träffa andra och få ut sin kunskap. Det kommer alltid att behövas mötesplatser på ett universitet, säger Ruth Illman.

Ruth Illman och Stefan Willför

Från stavmixer till dyra analysinstrument

Vilken typ av utrustning som behövs under forskningsprocessen varierar stort beroende på område. – Inom vissa områden klarar du dig med mindre resurser, medan andra områden kräver stora resurser för att nå den internationella toppen, säger Willför.

Naturvetenskaper, biovetenskaper och teknik är kända för att behöva värdefull utrustning. Inom biovetenskaperna kan prislappen på ett mikroskop vara i miljonklassen. Också cyklotroner, masspektrometrar och NMRapparater kan kosta från hundratusentals till miljoner euro. Dyr utrustning köps ofta in gemensamt med andra universitet och universitetssjukhus.
– Du kommer igång med forskningen utan att ha den dyraste utrustningen, men för att göra tyngre publikationer eller få forskningsfinansiering utifrån behövs ofta bättre utrustning, säger Willför.

Han har ett konkret exempel från sitt eget område, de förnybara materialens kemi.
– Då vi forskade i nanocellulosa i samarbete med skogsindustrin skulle vi först producera nanocellulosan, eftersom det inte fanns att köpa. Vi köpte en vanlig stavmixer för kanske 30 euro, och gav ut två publikationer med hjälp av den. Men nu använder forskarna inom projektet apparater som kostar några tiotals tusen euro. Vi konstaterade nämligen ganska fort att man behöver bättre utrustning än en billig stavmixer för att kunna upprepa experimenten på exakt samma sätt.

Även publicering kostar

Då forskningen är gjord ska resultaten publiceras.
– Att publicera en artikel kostar i dagens läge allt mellan 0 och 3 000 euro. Priset varierar enligt de kontrakt biblioteket har med förlagen. Om en enskild forskare betalade dessa summor från sin egen lön är det inte många som skulle publicera resultaten, säger Willför.

Publiceringen är däremot ytterst viktig både för forskarens fortsatta karriär och för universitetet. Universiteten får statlig finansiering baserad både på antalet examina och mängden vetenskapliga publikationer. Publikationsverksamheten får allt större tyngd då universitetens resultat räknas ut.
– Om stiftelsens pengar kan bidra till att det publiceras mera på ÅA, och i högre rankade vetenskapliga tidskrifter, så får ÅA ännu mera pengar via den statliga finansieringen. Det är viktigt för oss som finansiär att vår finansiering genererar resultat som i sin tur ger statlig motfinansiering, säger Illman.

För forskaren själv ger publiceringen kredibilitet samtidigt som den öppnar dörrar till internationella nätverk och samarbeten.
– Det gynnar forskarnas personliga internationella synlighet, vilket kanske gör att de får flera expertuppdrag utomlands och kommer in i internationella samarbeten vilket i sig kan generera nya möjligheter till fördjupad forskning och flera publikationer, säger Illman.

Nödvändiga nätverk

Forskarens viktigaste arbetsredskap är den egna hjärnan, det är både Illman och Willför överens om. Men för att kunna förverkliga idéerna behövs nätverk. Oberoende av forskningsområde är kontakterna avgörande, och en del av forskningsfinansieringen går till att möjliggöra möten mellan forskare.
– Mobiliteten är mycket viktig. Väldigt få doktorander genomför sin utbildning utan att vistas vid något annat universitet. Det är ett sätt att knyta kontakter, säger Illman.

Nätverken får allt större betydelse redan då det gäller att välja forskningsinriktning.
– Man kan tycka olika om det, men man måste tänka mer strategiskt. Naturligtvis ska vi forska i saker som vi brinner för och som är viktiga, men man måste också tänka på nätverken. ÅA har en nisch i det nordiska, och för oss är Norden en viktig arena där man kan bygga internationella partnerskap som allt mer efterfrågas i ansökningarna, säger Illman.
– Vi hoppas att vi från stiftelsen kan rikta medel som stärker ÅA på ett strategiskt sätt så att ÅA kan bli framgångsrikt på de olika områden de väljer att satsa på och som genererar mera finansiering.

Dessutom har en stiftelse ett ansvar gentemot donatorerna.
– Stiftelsens medel är donerade av människor som har haft visioner och satt upp riktlinjer för hur pengarna ska användas. Stiftelsen följer givetvis donatorernas vilja i utdelningen, säger Illman. Alla stiftelser och fonder behöver vara transparenta i sin utdelning och se till att vi faktiskt åstadkommer det vi finns till för att göra och att pengarna används på ett sätt som genererar mervärde i samhället, säger Illman.

Samhällsansvaret innebär att en forskningsfinansiär ska ställas till svars för på vilket sätt finansieringen bidragit till att förbättra världen.
– Poängen med att vi forskar är att vi försöker lösa mänsklighetens stora utmaningar, och det går inte om det inte finns resurser för det, säger Ruth Illman.

– För att kunna lösa de riktigt stora globala frågorna behöver du lösa många mindre delfrågor, och koppla ihop dem så att du får den stora lösningen. Det här är en lång process som inte kan genomföras utan finansiering, säger Stefan Willför.

Stiftelsens för Åbo Akademi stöd för forskning

Stiftelsen för Åbo Akademi bidrar ekonomiskt till att upprätthålla Åbo Akademi och stöder vetenskaplig forskning på flera sätt. År 2020 uppgick stiftelsens bidrag till Åbo Akademi till totalt 14,8 miljoner euro. Av den summan gick 1 miljon till spetsforskning och 1,3 miljoner till stipendier för forskare. SÅA stöder forskningen även genom projektbidrag och verksamhetsbidrag, samt indirekt i form av fastigheter.

Text: Heidi Furu
Illustration: Johanna Bruun
Foto: Linda Svarfvar