Stiftelsens syfte styr fastighetsbesluten - Stiftelsen för Åbo Akademi sr
Fastigheter

Stiftelsens syfte styr fastighetsbesluten

Stiftelsen för Åbo Akademi har förvaltat fastigheter ämnade för utbildning, kultur, boende och affärsverksamhet sedan 1917. Här blickar stiftelsens tidigare styrelse- och delegationsmedlem minister Christoffer Taxell tillbaka på några av de många fastighetsaffärerna genom åren.

Stiftelsens för Åbo Akademi fastighetshistoria är lika gammal som dess existens. Stiftelsen grundades den 18 juni 1917 på initiativ av 35 privatpersoner som tillsammans bidrog med ett startkapital på 3,47 miljoner dåtida mark. Donationernas avkastning skulle användas för att grunda och upprätthålla en högskola i Åbo med svenska som undervisningsspråk. Hösten året därpå grundades Åbo Akademi. Vid inskriptionen 1919 antecknades 15 närvarande studenter.

Fram till 1950-talet finansierades Åbo Akademis verksamhet uteslutande av Stiftelsen för Åbo Akademi. År 1956 mottog universitetet sitt första statsbidrag. År 1981 övertog staten det ekonomiska ansvaret för Åbo Akademi.

– 1981 tecknades ett avtal mellan Stiftelsen för Åbo Akademi och staten. Stiftelsen behöll alla sina tillgångar men förband sig att stödja Åbo Akademi. I avtalet överlät stiftelsen vederlagsfritt besittningsrätten till universitetets byggnader ”för att fortfarande användas av akademin i dess verksamhet”.

Det här berättar minister Christoffer Taxell, som satt med i Stiftelsens för Åbo Akademi styrelse åren 1988–2012, i egenskap av ordförande de åtta sista. Taxell ingick i stiftelsens delegation 1981–2018, i rollen som ordförande från år 2013.

Ett växande universitet

Vid grundandet av Åbo Akademi såg stiftelsen till att det nya universitetet hade lokaler att verka i. Stiftelsen köpte vad som blev Åbo Akademis huvudbyggnad år 1917 och här inleddes verksamheten två år senare. Genom privatpersoners donationer till stiftelsen kom också de fastigheter som vi idag känner som Humanisticum, Domvillan och Theologicum tidigt att fungera som undervisningsutrymmen. År 1934 inleddes bygget av Åbo Akademis bibliotek Boktornet, även det tack vare en stordonation.

– Stiftelsen försåg Åbo Akademi med ett enhetligt campus från start. Här möttes humanister och ingenjörer och kunde utbyta kunskap och tankar med varandra. Många, både akademin och andra universitet, förstod campus betydelse först under coronapandemin, då denna naturliga akademiska mötesplats föll bort, säger Taxell.

I medlet av 1900-talet hade Åbo Akademi vuxit till sig och behovet av större utrymmen var akut. Under 60-talet lät Stiftelsen för Åbo Akademi bygga Handelshögskolan och Gadolinia, delvis på bekostnad av äldre trähus.

– Byggnader vi idag betraktar som kulturarv har inte alltid haft samma status. De hus vi uppfattar som gamla nu hade inte lika många år på nacken under efterkrigstiden, säger Taxell.

Taxell understryker att ett universitets yttre, de byggnader det verkar i, har stor påverkan också på hur vi uppfattar det. Äldre, anrika fastigheter får oss att tänka på långa anor och en rik historia, medan nybyggen skvallrar om modernitet och framåtanda. Åbo Akademi fungerar i bägge sortens utrymmen.

– Världens mest framgångsrika universitet har ofta långa anor, är till betydande del verksamma i gamla byggnader – och ligger annanstans än i huvudstaden, konstaterar Åbobon Taxell och fortsätter:

– Byggnaderna skapar den miljö och den stämning i vilken forskning och undervisning kan blomstra. Tänk bara på Oxford och Cambridge, men också ”nyare” universitet såsom Stanford. Utrymmena kan alltså inte endast ses, kanske inte ens primärt, som en fastighetsteknisk fråga.

Taxell, född i Åbo år 1948, har avlagt juristexamen vid Åbo universitet år 1972. Efter sin examen skötte han under ett par år hälften av en assistentur i handelsrätt vid Handelshögskolan vid Åbo Akademi. Taxell var också kansler för Åbo Akademi åren 2004– 2009.

Kultur i akademikvarteren

Vid Stiftelsens för Åbo Akademi grundande var det inte enbart utbildning och vetenskaplig forskning som prioriterades, utan också ett rikt kulturliv på svenska i Åbo. Detta bidrog bland annat makarna Alfred och Hélène Jacobsson till, genom att testamentera sitt hem till stiftelsen. Efter deras bortgång öppnades år 1932 ett museum i det Jacobssonska huset. Ett Hem verkade på Tavastgatan 30 fram till krigsutbrottet 1939.

Tiden satte sin prägel på Jacobssons en gång så ståtliga tvåvåningshus. Hösten 1954 gav magistraten order om att det skulle rivas. Stiftelsen utredde möjligheterna att renovera Ett Hem och ansökte om finansieringshjälp från staden och staten. Ingen tycktes angelägen om att bevara byggnaden och hösten 1955 jämnades borgarhemmet med marken. Nu vaknade både ortsbor och andra till och uttryckte stark kritik mot rivningsbeslutet.

– Med dagens teknik och ekonomi hade det kanske varit möjligt att bevara huset, konstaterar Taxell.

Några liknande protester som affären Ett Hem väckte upplevde Taxell aldrig under sin tid vid Stiftelsen för Åbo Akademi. Några upprörda röster hördes ändå i samband med köpet av Observatoriet år 2007.

– Det handlade då om en oro för att fastigheten skulle göras otillgänglig för Åboborna. Det här svarade stiftelsen på med att regelbundet bjuda in till öppet hus och ordna utställningar i det invidliggande vattenlagret, säger Taxell.

Efter rivningen visas borgarhemmets interiör upp i nygamla utrymmen på Biskopsgatan 14. År 1968 fick Ett Hem sällskap av Sibeliusmuseum, vars tillkomst innebar slutet för några äldre trähus. Minister Taxell minns vilken uppståndelse museibyggnaden ritad av Woldemar Baeckman väckte, med sina väggytor av råbetong och glas.

– Mina vänner och jag brukade skoja om att stiftelsen inte hade haft råd att måla den grå fasaden, berättar Taxell.

Fabriker får ny funktion

På 1970-talet avtog så småningom den nybyggnadstrend som rådde både i Åbo och Europa. Under de följande årtiondena omvandlade stiftelsen flera fabriksbyggnader till moderna universitetslokaler. År 1974 köpte stiftelsen den gamla radio- och tv-fabriken ASA, belägen i de kvarter där Åbo Akademi redan verkade. Efter en grundsanering togs fastigheten i bruk av universitetet.

– ASA:s transformation från manufaktur till bland annat föreläsningsutrymme blev startskottet för en ny era. Stiftelsen köpte Rettigs tobaksfabrik på 80-talet som användes av Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia (tidigare Sydväst), berättar Taxell.

År 1985 antog Finlands riksdag en ny byggnadsskyddslag vars syfte var att bevara landets arkitektoniska kulturarv. Nybyggen som samtidigt demolerade äldre bebyggelse försvårades, vilket gav renoveringstrenden en skjuts. År 2003 omvandlades Vasa Ångkvarns gamla livsmedelsfabrik till campus för Åbo Akademi på orten. Stiftelsen, som var aktivt engagerad i projektet, ägde vid tidpunkten hälften av fastigheten. År 2016 överläts den till nya ägare.

– I Jakobstad blev den Lassfolkska band- och spetsfabriken centrum för verksamhet inom småbarnspedagogik, konst och musik, och utnyttjades av Åbo Akademi och Yrkeshögskolan Novia. Åbo Akademi äger 75 procent av det bolag som är Novias huvudman, tillägger Taxell.

Minister Taxell lyfter fram stiftelsens köp och renovering av järnmanufakturkvarteret Arken som en särskilt lyckad affär. Fastigheten köptes av Åbo stad. Det som då påminde mest om ett ruckel transformerades under en fyraårsperiod av den prisbelönta arkitektbyrån Sigge Ab med arkitekt Pekka Mäki i spetsen.

– Stiftelsens dåvarande skattmästare Caj-Gunnar Lindström brann för Arken-projektet och drev det energiskt. I Sigge Ab hittade han en skicklig samarbetspartner. Tack vare Pekka Mäkis expertis kunde stora delar av den historiska fabriksmiljön bevaras, säger Taxell.

60- och 70-tals arkitekturens brister

Idag är frågan om att låta renovera och ändra användningsändamål, eller riva och bygga nytt, lika aktuell som någonsin. Akademikvarterens återstående empiremiljö vill ingen åt, men dess användning diskuteras. 1960- och 70-talets betongklossar lever mera farligt med sin förlegade arkitektur och sina skadliga byggmaterial. Hälsobovarna asbest och PVC-plast har lett till återkommande trubbel för fastighetsägare såsom Stiftelsen för Åbo Akademi.

– För att stiftelsen ska fortsätta kunna stödja Åbo Akademi med flera miljoner euro per år och uppfylla sitt syfte överlag, måste man fatta ekonomiskt förnuftiga beslut. Renoveringar kan vara minst lika kostsamma som att riva och bygga nytt. Samtidigt bör aspekter som hållbarhet och kulturellt värde tas i beaktande, konstaterar Taxell.

Stiftelsens färskaste rivningsaffär, 60-talsbygget Gadolinia, har Taxell följt från sidan. Inför sin 70-årsdag år 2018 valde han att lämna stiftelsens delegation och de senaste åren har han frånsagt sig nästan alla sina åtskilliga förtroendeuppdrag.

– Jag försöker följa principen ”när man går ska man gå”. Det betyder bland annat att man inte ska vädra synpunkter om beslut som efterkommande förtroendevalda fattar, säger Taxell.

Det är med värme han blickar tillbaka på sina tre årtionden med Stiftelsen för Åbo Akademi.

– Styrelseuppdrag handlar om att vara med om att fatta kollektiva beslut men att bära ett individuellt ansvar. När dagen är slut är det resultatet som räknas. Det är en princip som lika väl gäller politik, affärsverksamhet som stiftelser. Målet är att främja utveckling och framsteg – och att försöka definiera vad man vill, avslutar Taxell.

Text: Veronica Aspelin-Forsell
Foto: Linda Svarfvar